Förstå eller förklara? Tvisten om historisk vetenskap!

Förstå eller förklara? Tvisten om historisk vetenskap!

Idag handlar allt om den spännande diskussionen om skillnaden mellan "förklara" och "förstå" i historien. Detta ämne, som har sitt ursprung i Tyskland i slutet av 1800-talet, belyser hur historiker och humanistiska forskare tolkar och analyserar händelser.

Hur kommer du till hjärtat av historiens komplexa spel? Svaret på detta formades till stor del av Wilhelm Dilthey, en inflytelserik tänkare på sin tid. Han menade att de humanistiska metoderna inte kan uppnå samma säkerhet som naturvetenskaperna. Att ta hänsyn till historiska aktörers motiv och deras interaktioner spelar en avgörande roll. Denna differentiering är inte bara en akademisk konstruktion, utan utgör grunden på vilken vi förstår historien.

Dilthey föddes den 19 november 1833 i Biebrich-Mosbach och växte upp i en teologisk miljö. Som son till en pastor lärde han sig konsten att förstå i tidig ålder. Hans akademiska karriär ledde honom genom studier i teologi, historia och filosofi till en position som tog honom som redaktör och lärare vid universiteten i Berlin och Basel. Hans stora verk, "Introduktion till humaniora", blev ett mantra för alla som arbetar inom detta område. Dilthey försökte skilja humaniora från naturvetenskap och placera begreppet "förståelse" i centrum för diskussionen. Så beskriver han att det förflutna inte bara behöver förklaras, utan också förstås.

Skillnaden mellan kausalitet och motivation

Dagens debatt visar att positivismen, grundad av Auguste Comte, ofta söker tydliga orsakssamband, medan tysk sociologi, särskilt Max Webers, driver ett mer nyanserat synsätt. Historiker som Marc Bloch definierar historia som "berättelse genom spår", och väver dokumentära bevis med narrativa element samtidigt som de konfronterar utmaningarna med källkritik.

En annan viktig faktor är vad Reinhart Koselleck kallar "källornas veto". Detta gör det klart att fakta inte kan ersättas eller manipuleras godtyckligt. Historiker är skyldiga att citera sina dokument och noggrant undersöka deras äkthet. Detta leder oss till de fyra centrala aspekter som identifierats av Denis Thouard, chef vid CNRS i Paris: källanalys, källkritik, tolkning av källorna och slutligen berättelsen om resultaten i poetisk form.

En livlig diskussion på det andliga området

Christophe Bouton, professor i filosofi vid universitetet i Bordeaux Montaigne, tillför en annan dimension till denna debatt genom att diskutera Hegels syn på tid och historia. Detta visar hur sammanflätade teorierna och förhållningssätten är och hur det sker ett påskyndat utbyte mellan olika tanketraditioner. Frågan om historiens disciplin och dess metoder förblir därför ett centralt tema i det tyska tänkandet.

Debatten om att ”förklara” och ”förstå” har inte förlorat sin relevans och är fortfarande ett hett ämne bland humanistiska forskare. Inflytandet från Diltheys idéer och efterföljande diskussioner fortsätter att forma landskapet av historisk vetenskap. Detta gör det tydligt: ​​klassificeringsstandarden är av enorm betydelse inte bara akademiskt utan också socialt.

Således förblir gränsen mellan "förstå" och "förklara" mindre stel än man kan tro, vilket öppnar upp perspektiv för ny forskning och historiska berättelser.

I en tid då mänsklighetens minne är hotat, till exempel från påverkan av den digitala världen som fångas i Wayback Machine, är det ännu viktigare att titta närmare på vårt förflutna och uppskatta de verktyg och metoder som står till vårt förfogande. En uppmaning om ekonomiskt stöd till sådana arkiveringsprojekt är därför mer än bara en ekonomisk angelägenhet, det är ett bidrag till kulturellt minne och identitet.

För mer information om dessa fascinerande ämnen kan du läsa de detaljerade synpunkterna och diskussionerna i dessa artiklar: Radio Frankrike, Wikipedia och Archive.org.