Florian Illies avslöjar familjen Manns exil på Côte d'Azur!

Florian Illies avslöjar familjen Manns exil på Côte d'Azur!

Med sin nya bok "När solen går ner" har Florian Illies skapat ett livligt panorama över den litterära familjen Thomas Manns exil på Côte d'Azur på 1930-talet. Denna berättelse är ett kraftfullt vittnesbörd om de utmaningar och spänningar som följde med livet i exil. Berättelsen börjar 1933 när, efter att nazisterna kom till makten i Tyskland, makarna Manns finner en fristad i den lilla fiskestaden Sanary, som snabbt blir ett populärt tillflyktsort för tyska författare. Enligt ga-online.de upplevde Thomas Mann, som kom med sin fru Katia och två barn, en tid präglad av stress och inre konflikter.

Sanary, med omkring 3 000 invånare, blir familjen Manns nya hem. Illies beskriver hur villan La Tranquille, där familjen bor, blir en kulturell och historisk plats. Familjen Manns anordnar litterära kvällar och träffar andra framstående exilar som Lion Feuchtwanger. Dessa kvällar erbjuder inte bara en touch av normalitet i en svår vardag, de är också ett tecken på den intellektuella vitalitet som fortsätter trots de ogynnsamma omständigheterna. Sommaren 1933 arbetade Thomas Mann och hans familj för att säkra sin ekonomiska situation trots nazisternas exproprieringar. De överförde delar av sina tillgångar till Schweiz, vilket stabiliserade deras försörjning [sanary-tourisme.com](https://www.sanary-tourisme.com/en/discover-sanary/history-and-heritage/sanary-land-of-exile/following-in-the-steps-of-exiled-writers/katmannia-thomas-thomas.

Inre konflikter och familjespänningar

Situationen för makarna Manns präglades dock inte bara av yttre påtryckningar. Thomas Mann var själv i en djup inre kris och kämpade med sin identitet som emigrant. Han kände sig förödmjukad när han beskrevs som sådan och uttryckte ett "inre förkastande av martyrskap" i sina dagböcker. Osäkerheten om att återvända till Tyskland tyngde honom tungt, särskilt efter att hans villa i München konfiskerades. Han kände att han hade "fallit från himlen", en känsla som står i kontrast till erfarenheterna från andra emigranter som Heinrich Mann, som mötte sina egna kamper i oppositionen, enligt literaturportal-bayern.de.

Trots att trycket utifrån var stort lyste några av Mann-barnen, som Erika och Klaus, med sitt outtröttliga engagemang mot nazisterna. De försökte uppmuntra sin far att inte tappa modet och att inte återvända till Tyskland. Men spänningarna inom familjen eskalerade, särskilt med hänsyn till Klaus engagemang i exiltidningen "Diesammlung". Thomas Mann strävade efter att förbli trogen sin strikta vardag, vilket återspeglades i hans noggranna register över hans egen hälsa.

En blick tillbaka och in i framtiden

I sitt arbete använder Illies dagböcker och memoarer för att belysa de komplexa relationerna mellan familjen Mann och deras omgivning under exilåren. Trots de ogynnsamma omständigheterna och de tvivel som plågade Thomas Mann, lyckades han spela en viktig roll i exilen med sitt litterära perspektiv. Med en blandning av sorg över det gamla och sökandet efter en ny plats i livet uppstod en intensiv minneskultur som skulle bestå även efter exilen. Kompletterat med minnen och berättelser om sina barn, erbjuder Illies en ny titt på Manns liv under denna händelserika tid. På så sätt belyser han inte bara de enskilda öden, utan också det kulturella arv som familjen lämnade efter sig.