Huggorm i fara: var är de levande ormkorridorerna?
Bremerhaven ger information om nedgången av huggormar: orsaker, hot och skyddsåtgärder för den utrotningshotade ormen.

Huggorm i fara: var är de levande ormkorridorerna?
Huggormen kämpar för att överleva
Huggormen blir allt mer sällsynt i hed- och hedområdena på den nordtyska slätten. Bara från 2022 till 2024 registrerade Giftinformationscentralen-Nord (GIZ-Nord) vid Göttingens universitetsmedicinska centrum knappt 20 samtal per år om misstänkt huggormbett. För tio år sedan kom det upp till 50 samtal per år. Dessa siffror visar tydligt att förekomsten av huggormar – en av de mest kända giftormarna – minskar kraftigt. Professor Michael Pees från Hannover University of Veterinary Medicine förklarar att huggormen är hotad och hittar allt färre lämpliga livsmiljöer. En oroande utveckling som inte bör gå obemärkt förbi.
En mängd olika faktorer bidrar till hotet mot huggormar. Klimatförändringar med dess extrema väderfaser som torka påverkar djuren. De våt-torra övergångsområden där huggormar traditionellt förekommer är nu i riskzonen. Det finns också en brist på korridorer som förbinder olika områden, vilket negativt påverkar populationernas reproduktion och genetik.
En hotad livsmiljö
Men huggorms problem är inte bara ett modernt fenomen. För 120 år sedan betalades fångstbonus till huggorm ut på många områden. Tiotusentals av dessa ormar dödades och en förening för att utrota huggormar grundades. I Österrike anses huggormen nu vara "utrotningshotad" och kräver särskilt skydd. Dess utbredningsområde sträcker sig från England till den ryska ön Sakhalin, även om det också kan hittas bortom polcirkeln. I Österrike lever den i sju av nio federala stater, med undantag för Wien och Burgenland, främst i dvärgbuskehedar och den alpina bergtallzonen.
Huggormbett är smärtsamt, men inte livshotande för friska människor. Deras preferens för strukturellt rika livsmiljöer som hed- och myrområden gör dem dock särskilt sårbara för livsmiljöförändringar. Höga vildsvinspopulationer, intensiv utveckling och ökande markanvändning utgör ytterligare hot.
Skyddsåtgärder och nytt hopp
För att hjälpa huggormen krävs olika skyddsåtgärder. Detta inkluderar bevarande och optimering av deras livsmiljöer, men också ökat utbildningsarbete bland befolkningen. Att koppla samman livsmiljöer är avgörande för att undvika inavel och mottaglighet för sjukdomar. Innovativa projekt som ”Gröna bältet” säkerställer att myrmarkskaraktären återställs i vissa regioner, till exempel genom att återaktivera vallgravar och ta bort granar för att skapa nya soliga fläckar. Dessa åtgärder är inte bara långsiktiga lösningar utan ger även huggormen en realistisk chans att överleva.
Huggormar är kallblodiga och behöver regelbunden sol för att reglera sin kroppstemperatur. Det är absolut nödvändigt att människor respekterar och skyddar dessa naturliga förhållanden. Med samvetsgrann förvaltning av sina livsmiljöer och stöd från projektet "Cross-linking Green Belt" kan huggormen fortfarande ha en framtid i norra Tyskland och utanför.
Huggormas öde är en återspegling av vårt ansvar gentemot naturen. Det är upp till oss att bevara den livsmiljö som är värd att skydda och att stoppa den gradvisa tillbakagången av denna fascinerande art. Om vi inte agerar kan det snart vara för sent.