Musikern Gliwitzki tar med sig tidlösa protestsånger till Langenaubach

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am

Stefan Gliwitzki presenterar sitt låtskrivarprogram i Langenaubach och reflekterar över historiska sånger om flykt och fred.

Stefan Gliwitzki präsentiert sein Liedermacher-Programm in Langenaubach, reflektiert historische Lieder über Flucht und Frieden.
Stefan Gliwitzki presenterar sitt låtskrivarprogram i Langenaubach och reflekterar över historiska sånger om flykt och fred.

Musikern Gliwitzki tar med sig tidlösa protestsånger till Langenaubach

Musik har kraften att röra människor och få dem att tänka. Musikern och författaren Stefan Gliwitzki presenterade nyligen sitt låtskrivarprogram i Langenaubach efter att hans folkband "Tone Fish" inte kunde uppträda i Haiger. Gliwitzki erbjöd lyssnarna ett urval av låtar som är mer än 20 år gamla, men som fortfarande är tidlösa och mycket relevanta. Mittelhessen.de rapporterar att...

Fokus låg särskilt på välkända sånger som ”Es ist an die Zeit” av Wader, som med sin hänvisning till första världskriget inbjuder till eftertänksam diskurs om tidigare konflikter och nuvarande lögner. Ett annat anmärkningsvärt stycke var Reinhard Meys "Nej, jag ger inte upp mina söner", som får ny relevans av den pågående debatten om återinförandet av den obligatoriska värnplikten. Gliwitzki lyckades svara på den amerikanske presidentens önskan om fred genom kritisk måttfullhet, vilket väckte livliga diskussioner bland alla närvarande.

Historia om protestlåtar

En av de mest imponerande sångerna var "Moor Soldiers", som skrevs 1933 av fångar i koncentrationslägret Börgermoor och förbjöds av nazisterna. Denna sång, en symbol för motstånd, skapades under nazisttiden och är fortfarande en integrerad del av fredsrörelsen idag. Den skrevs ursprungligen i koncentrationslägret ”Börgermoor” i Emsland, där den fungerade som ett uttryck för lidande och framtidshopp. Den finns på många europeiska språk och blev bland annat den republikanska hymnen under det spanska inbördeskriget. I en inspelning av den första föreställningen, som ägde rum den 28 augusti 1933, marscherade sångarna med spadar i händerna och bar gröna polisuniformer. Wikipedia beskriver att...

Gliwitzki påminde publiken om att tyskar också har varit flyktingar tidigare, vilket är särskilt viktigt i samband med aktuella flyktingdiskussioner. Detta drog paralleller till andra protesterande röster i musikhistorien, där sånger, trots den tid de skapades, fortfarande fungerar som ett språkrör för sociala och politiska orättvisor.

Betydelsen av protestmusik

Musikens förmåga att förmedla politiska åsikter och mobilisera samhällsaktioner är oomtvistad. Som man starkt såg under medborgarrättsrörelsen på 1960-talet skapar musik en gruppidentitet som binder samman människor. Artister som Bob Dylan och Joan Baez skrev oförglömliga protestlåtar som fortsätter att forma kulturlandskapet idag. "Blowing in the Wind" eller "We Shall Overcome" är exempel på låtar som stimulerar eftertanke och mobiliserar. Denna tradition är inte begränsad till en genre, utan går genom musikhistorien som ett medium för förändring. Systmus lyfter fram musikens roll som ett sätt att protestera...

Evenemanget med Gliwitzki var mer än bara en musikalisk kväll; det var en uppmaning att konfrontera det förflutna och samtidigt en blick in i framtiden. Hon påminde oss om att musik inte bara underhåller, utan också öppnar upp sätt att tänka på viktiga frågor och kanske till och med inspirera till förändring. I en tid då många frågor förblir obesvarade är det upp till oss att fortsätta traditionen av protest inom musiken.