Rats on a Bat Hunt: En oväntad kamp för överlevnad!

Rats on a Bat Hunt: En oväntad kamp för överlevnad!

Biologer observerade ett ovanligt spektakel i Segeberg Kalkbergsgrottan. Med hjälp av infraröda lampor och ljusbarriärer i kombination med kameror dokumenterades mer än 30 attacker av brunråttor på fladdermöss under en period av fem veckor. I 13 av dessa fall var attackerna dödliga för de små flygande däggdjuren, som inte bara dödades av råttorna utan också togs bort och åts upp scinexx rapporterad. Det är inte första gången som sådana incidenter har observerats, eftersom uppätna fladdermuskadaver även har hittats i Lüneburgs Kalkberg.

Brunråttan (Rattus norvegicus), ursprungligen hemma i Östasien, har spridit sig över hela världen med hjälp av människor och finns nu på nästan alla kontinenter, med undantag för Antarktis. Denna gnagare har blivit särskilt etablerad i mänskliga bosättningar och är känd för att livnära sig på både växt- och djurfoder. En speciell förmåga hos bruna råttor är deras användning av morrhår som vibrationssensorer för att upptäcka fladdermöss även i mörker, vilket är en extraordinär jaktstrategi.

Brunråttors jaktstrategier

Brunråttor använder två huvudstrategier för att fånga sitt byte: de väntar tålmodigt vid ingången till fladdermössens vinterplatser eller attackerar snabbt så fort fladdermössen vilar eller landar. Biologer uppskattar att dessa råttpopulationer i Segeberg dödar tusentals fladdermöss varje vinter, vilket inte bara är ett bekymmer för fladdermuspopulationerna utan även potentiellt utgör en hälsorisk för människor. Dessa djur är vektorer av virus, och det finns en möjlighet att råttor kan plocka upp patogener från dödade fladdermöss och föra dem in i stadsmiljöer.

Även om det för närvarande inte finns några bevis för en akut hälsorisk, anses det vara brådskande att kontrollera råttpopulationer i städer och nära fladdermusplatser. Ett riktat tillvägagångssätt skulle inte bara kunna skydda hotade fladdermuspopulationer, utan också minimera potentiella risker för människors hälsa. Enligt uppskattningar skulle en liten koloni med bara 15 bruna råttor kunna förgripa sig på 7 % av de cirka 30 000 fladdermöss som övervintrar i regionen, vilket ytterligare illustrerar problemets omfattning.

En titt på den bruna råttan

Den bruna råttan kännetecknas av sin varierande pälsfärg, som sträcker sig från smutsig gråbrun till mörkbrun-svart. Den har en huvud- och kroppslängd på 18 till 26 cm med en lika lång svans och väger mellan 170 och 350 gram. Den förökar sig året runt och de könsmogna djuren föder mellan en och 15 ungar. I sin naturliga livsmiljö bor de i skogar och buskiga områden, medan de i stadsmiljöer ofta finns i avlopp, soptippar eller till och med källare.

Detta visar på ett imponerande sätt varför skyddet av fladdermöss och kontrollen av brunråttpopulationen är av stor betydelse för ett hälsosamt ekosystem. Genom att fortsätta att övervaka situationen och vidta lämpliga åtgärder kan en balans mellan arter uppnås, vilket gynnar både fladdermöss och människor i området.