Röd varning för Greifswald: Var finns stödet för klubbarna?

Röd varning för Greifswald: Var finns stödet för klubbarna?

Vad händer i Greifswald? Klubb- och partyscenen här ser obekväm ut. Mensaklubben har stängt sina dörrar för alltid, Rosa klubben har meddelat sitt nära förestående slut och Huschecke är också på väg att dö ut. Denna utveckling är alarmerande, inte bara för samhället utan också för SPD:s och vänsterns parlamentariska grupper, som efterlyser mer stöd för subkulturen. Hur Östersjötidningen rapporterar är det nuvarande ekonomiska stödet från stadskassan inte tillräckligt för att rädda scenen.

En liknande bild kan observeras i hela Tyskland: stängningarna av små klubbar och festivaler ökar. Association of Music Venues Germany e.V. har funnit att nystartade företag har minskat kraftigt sedan 2021. Klubbarna kan helt enkelt inte längre hitta efterträdare, vilket ytterligare begränsar konsertutbudet för unga och nykomlingar. Högt ZDF idag Coronapandemin i kombination med inflation har gjort situationen ännu värre och många klubbar kämpar för att överleva.

En larmsignal för kultur

Kulturminister Claudia Roth (De gröna) underströk vikten av klubbar och festivaler. Trots det står branschen inför enorma utmaningar. Även om en festivalfinansieringsfond på fem miljoner euro ska ställas till förfogande 2024 för att i första hand stödja mindre och medelstora festivaler, kritiserar Michael Somarski från Musiklokalernas förening den låga anslagsgraden, som bara täcker 20 procent av ansökningarna.

Klubbkulturen belastas ofta av strukturella nackdelar i kulturpolitiken. Många beslutsfattare i de kommunala kulturnämnderna är äldre och ekonomiskt trygga personer som har liten koppling till subkultur eller klubbmusik. Det gör att unga och aktiva kulturarbetare ofta inte är representerade i kulturpolitiken, som i en artikel av Felix Grädler förklaras i detalj. Dessa strukturella hinder måste demonteras för att få en frisk fläkt i främjandet av klubbkulturen.

Framtidsutsikter

Kraven på särskilda medel för klubbkulturen och en minskning av byråkratiska hinder blir allt starkare. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt integrationen av unga kulturarbetare i beslutsprocesserna. Detta är det enda sättet att uppnå en balans mellan högkultur och den livliga subkulturen i städer som Greifswald och utanför.

Kulturen är levande och mångsidig – det gäller inte bara de stora teatrarna och operahusen, utan också den pulserande klubbscenen som skapar en mängd sociala utrymmen och kreativa möjligheter. Det är hög tid att politikerna inser detta och agerar därefter.