Blindförbundets chef kräver: Kollektivtrafiken ska vara begriplig för alla!

Blindförbundets chef kräver: Kollektivtrafiken ska vara begriplig för alla!

Frågorna om tillgänglighet i den lokala kollektivtrafiken berör både berörda och ansvariga. Den aktuella frågan i Neubrandenburg är blinda och rullstolsanvändares perspektiv. Raimar Schwarz, chef för Neubrandenburgs blindaförening och medlem i Mecklenburgs sjödistrikts rådgivande nämnd för kollektivtrafik, tog upp olika former av funktionsnedsättningar och utmaningarna i den lokala kollektivtrafiken i en föreläsning. Han uppmärksammade särskilt det faktum att det inte finns något som heter 100 % tillgänglighet och att behoven hos blinda och rullstolsburna ibland utesluter varandra, som Schwarz konstaterar. Det är en balansgång som transportföretaget ska klara av.

Schwarz tog bland annat upp det faktum att rälsbytestjänster ofta använder bussar som är olämpliga för rullstolsburna. Knapparna för stoppförfrågan på vissa bussar är ofta inte tillgängliga för rullstolsburna. Särskild uppmärksamhet ägnas också stadens "tysta bussar", som inte gör några akustiska meddelanden. Han rapporterade svårigheter att identifiera bussar vid den centrala busstationen, där flera rutter avgår samtidigt. Schwarz betonade: "Det är pinsamt att bli utestängd som en funktionshindrad person." Utöver problemen pekade han på andra städer som Chemnitz, Nürnberg och Berlin, som redan erbjuder bättre kollektivtrafiklösningar.

Tillgänglighet i kollektivtrafiken: ett nödvändigt mål

Den lokala kollektivtrafiken i Tyskland görs ständigt mer tillgänglig, en utveckling som är viktig inte bara för de drabbade utan också för samhället. Högt deutschland-sperrfrei.de Det finns nu ramper, styrsystem och golvmarkeringar vid hållplatser och tågstationer. Dessa åtgärder är nödvändiga för personer i rullstol eller med synnedsättning. Men det finns fortfarande många hinder att övervinna här, som den inte alltid heltäckande förnyelsen av kullerstenar eller problematisk tillgång till tågstationer.

En inklusionsstudie utförd i Nürnberg visar att 63 % av de tillfrågade upplever restriktioner i lokal- och långväga transporter. Peter Vogt, ordförande i Handikapprådet, bekräftar att det fortfarande finns hållplatser som inte är hinderfria. Den federala regeringen har satt upp som mål att fullt ut implementera tillgänglighet i lokal kollektivtrafik till 2026. För detta ändamål kommer barriärfria mobilitetsstationer att utökas ytterligare och medel kommer att göras tillgängliga för nödvändiga renoveringar.

Utmaningar och framtidsutsikter

Enligt lagen om persontrafik (PBefG) ska fullständig tillgänglighet i lokal kollektivtrafik ha uppnåtts senast den 1 januari 2022. Tyvärr har den tidsfristen passerat och verkligheten är en annan. Oberoende städer och distrikt är ansvariga, eftersom de ställs inför höga kostnader och otillräckliga resurser. Det saknas fortfarande ekonomiskt stöd, både från de federala och delstatliga myndigheterna, för att kunna genomföra nödvändiga renoveringar.

Implementeringen är fortfarande ett tufft åtagande. Många renoveringsprogram ligger på is och kommunerna har ofta inte tillräckligt med anställda som kan ta hand om att planera barriärfria lokaltrafik. Centrala transportnav med höga användningsvolymer prioriteras ofta. Utmaningen kvarstår att många äldre hållplatser som kräver ytterligare renovering kommer att behöva läggas upp på agendan någon gång.

De olika förhållningssätten och engagemanget hos personer som Raimar Schwarz kan skapa aha-effekter inom kommittéerna. "Eftersom funktionshinder inte är en egenskap, det sker genom miljön", är ett tydligt besked från Handikapprådet. Det är dags att regelpolitik och transportföretag visar god hand och samarbetar för att förbättra tillgängligheten i lokaltrafiken.