Vargen i Niedersachsen: Ett kontroversiellt ämne mellan bönder och politiker!

Vargen i Niedersachsen: Ett kontroversiellt ämne mellan bönder och politiker!

Sedan dess återinvandring till nordvästra Tyskland har vargen varit ett explosivt ämne som har hetsat folks sinnen. Vem skulle ha trott att återkomsten av ett djur som troddes vara utrotat i över hundra år skulle orsaka så mycket kontrovers? Vargen dök upp i regionen i slutet av 2014, vilket dokumenterades på en ekologisk gård i Großenkneten. Sedan dess har det fortsatt turbulent: många iakttagelser och sprickor av boskap inträffade i distrikten Oldenburg, Vechta och Cloppenburg. Bara mellan december 2014 och februari 2015 dödades nästan 60 husdjur i Vechtadistriktet, inklusive rapporter om en "Goldenstedt problemvarg" hösten 2015.

Situationen förblev spänd under åren som följde. Under 2017 rapporterades de första vargattackerna i Friesland och Wesermarsch, och en varg dök upp i Ammerland, medan en annan sköts illegalt i oktober 2017. Uppmärksamhet uppmärksammades till och med på en uppstoppad varg, vilket orsakade vaktmästare 2018. Men vargarna var inte sysslolösa; Från 2019 till 2025 dokumenterades en ökning av sprickor i flera län, vilket satte stor press på bönderna. Djurrättsaktivister och jordbruk hamnade i en oändlig konflikt, som drevs upp inte minst av det ökande antalet besökare till vargobservationsplatserna.

Trycket på politikerna ökar

Mot bakgrund av det ständigt ökande antalet vargdöda och de pågående protesterna från bönder, kräver nu föreningar som tyska bondeförbundet (DBV) och tyska jaktförbundet (DJV) en helomvändning i den federala regeringens vargpolitik. Med anledning av ”Vargens dag” den 30 april 2025 vädjade de till regeringen att genomföra en effektiv vargförvaltning och att använda det befintliga utrymmet för att reglera vargstammen. Bernhard Krüsken från DBV kritiserar den höga vargbeståndstätheten i Tyskland, som uppgår till omkring 3 000 djur, och rapporterar att 6 000 lantbruksdjur dödas varje år.

Krusken ser vargens bevarandestatus som uppnådd och efterlyser ett officiellt beslut som bör resultera i en ändring av skyddsstatusen i FFH-direktivet. Även Helmut Dammann-Tamke från DJV stöder denna uppfattning och kräver att vargen nedgraderas på EU-nivå samt snabb interventionshantering vid boskapsutbrott. En annan central punkt i överklagandet är kravet på ett omedelbart program för att skydda betande boskap, vilket har fått mycket godkännande från de drabbade djurägarna.

Bristande förtroende för besättningens skyddsåtgärder

Enligt Dr. Enligt Kay Ruge från German District Association (DLT) är den nuvarande ledningen grovt otillräcklig. Han ser den minskande acceptansen för varg, framför allt i Östtyskland, och framhåller att allmänheten behöver bli mer informerad om problemen i jordbruket med varg. Jens Schreinecke, en djurägare från Brandenburg, beskrev också att trots genomförda flockskyddsåtgärder kvarstår många problem och manade till ett mer aktivt flockskydd.

Fronterna mellan bönder, jägare och samhället verkar ha hårdnat, men alla sidor vet att om inget görs skulle klyftan mellan djur- och naturskydd å ena sidan och jordbrukets behov å andra sidan kunna växa djupare. DBV talar om politiskt motstånd mot reglering och kräver en övre gräns på cirka 1 000 vargar per population.

Åtminstone ett steg i rätt riktning verkar ha tagits: Med det nyligen införda ”SchaNa”-direktivet, som främjar besättningsskyddsåtgärder, hoppas många att situationen ska lätta. Denna förordning har dock mött blandade reaktioner från jordbrukare, som fortsätter att leta efter ett tillförlitligt koncept för att säkra produktions- och betesdjur. Det återstår att se om de ansvariga politikerna klarar utmaningen och om en gemensam väg kan tas som inte bara tar hänsyn till vargarna utan även lantbrukarnas intressen.

För framtiden är det klart: för att öka acceptansen för varg bland befolkningen kan endast en transparent och aktiv förvaltning som gör rättvisa åt både naturen och jordbrukets behov hjälpa. Vi kan bara hoppas att det snart kommer en dialog som främjar en efterlängtad förståelse för naturvårdens och jordbrukets kompletterande utmaningar, så att alla inblandade kan hitta en lösning.