Tillbaka i Neubrandenburg efter 20 år: Var är känslan av hem?

Tillbaka i Neubrandenburg efter 20 år: Var är känslan av hem?

Att återvända till Neubrandenburg kan ibland verka mer som en hemkomst till det okända. Efter 20 år i västra Tyskland tog en familj nyligen steget att återvända till sin gamla hemstad. Författaren till denna berättelse beskriver de utmaningar och hinder som kommer med denna nya början. Hur nnn.de rapporterar att familjen efter sju månader fortfarande inte kände att de verkligen hade kommit. Den initiala prischocken påminde dem om skillnaderna mellan de två delarna av Tyskland, men var inte huvudorsaken till deras osäkerhet.

Sociala kontakter är tydligen svårare att knyta i Neubrandenburg än väntat. Jämfört med livliga städer som Köln är vardagen i denna lilla stad mycket strukturerad. Samtidigt som man snabbt kan göra nya bekantskaper i Rhenmetropolen, verkar nordosttyskarna ha en helt annan mentalitet. "Det finns ett visst allvar i luften här", kanske du tänker. Relationsutveckling tar tid och spontana möten är sällsynta. Den gamla badmintonklubben, där författaren tidigare var aktiv, har ännu inte besökts. En vän som också har återvänt till staden har också lite tid på sig.

Känslor av hem och identitet

Frågan om identitet och hemland tas inte bara upp av författaren utan också av många andra som har återvänt till Östtyskland de senaste åren av olika anledningar. Som i en artikel av Deutschlandfunk kultur kan läsas har teatermakaren Rika Weniger hittat tillbaka till Neubrandenburg efter 20 år i väst. Till skillnad från författaren kände hon dock lite hemlängtan. Deras koncept med hem är inte bundet till en geografisk plats, utan till en specifik tidsperiod, särskilt 1990-talet, som präglades av rädsla.

Dessa olika perspektiv på hemkänsla och identitet ingår också i ett större kulturellt sammanhang. 30 år efter återföreningen frågar sig många östtyskar hur de definierar sig själva. Högt bpb.de Den östtyska identiteten formades först i och med återföreningen och har sedan dess utvecklats i ett spänningsområde mellan upplevelser av underläge och uppskattning. Än idag känner många östtyskar att de är marginaliserade och inte helt integrerade i sin identitet.

Vägen till integration

Författaren till återkomstberättelsen måste nu ta itu med konsekvenserna av sitt beslut. Förutom svårigheten att etablera kontakt spelar också vardagens familjeliv roll – trots att man står nära sina egna föräldrar, som aldrig flyttat från Neubrandenburg, har man sedan länge etablerat sina egna strukturer. Man träffar alltid grannar och ibland en gammal vän, men utmaningen kvarstår att permanent integreras i samhället.

Av alla dessa erfarenheter och observationer blir det tydligt: ​​att återvända till sin hemstad för inte bara med sig nostalgi, utan också behovet av att omorientera sig i ett förändrat samhälle. Författaren har fortfarande mycket att göra, då han i sin nästa krönika beskriver en djupare känsla för sin omgivning och de nya utmaningar som hemmet för med sig.